Det finns två politiskt aktiva kvinnor i Sverige som jag någonstans ”vurmar lite extra” för. Det är inte just deras exakta position, rent färgpolitiskt (den ena talesperson för F! och den andre riksdagsledamotskandidat inom Moderaterna), som fascinerar mig i första hand – även om de båda naturligtvis brinner för väldigt spännande frågor. Det som i första hand fängslar mig är att båda fyller en mycket intressant funktion i klimatet inom svensk politik. Då självfallet inte minst när det kommer till kvinnofrågor och annat som rör feminismen. Det är alltså Gudrun Schyman (F!) och Maria Abrahamsson (m) jag talar om.
Trots att man, med all rätt, gärna kan tycka att de spretar åt totalt olika håll med sina respektive åsikter i olika debatter så kämpar de någonstans för samma sak gällande vägen mot ett ökat kvinnligt maktinflytande i samhället – även om själva tillvägagångssätten de använder sig av sker på skilda sätt. Att de sedan dessutom besitter en varsin nästan lite otäckt retorisk medieskicklighet gör det inte direkt tråkigare att studera dem ihop i olika diskussioner. Tvärtom, vilket gör det ännu mer spännande att uppleva för mig som tittar och lyssnar över vad de lägger fram och har att komma med.
Senaste samtalet:
- Och förra veckans debatt i TV8 rekommenderas även den.
———-
Andra bloggares åsikter om Maria Abrahamsson, Gudrun Schyman, F!, Moderaterna, jämställdhet, kvinnofrågor, politik, samtal, debatt, medievana, retorik, feminism
Såg Aktuellt ikväll som bl.a. tog upp 20-årsdagen av massakerna i Peking, då massor av studenter demonstrerade för saker som en ökad demokrati i landet och fick betala med hundratals till tusentals liv (någon exakt siffra finns ju inte) på grund av att regeringen sneade till ordentligt.
Man gillar ju uppenbarligen fortfarande inte att människor yppar saker om den här förskräckliga och sorgliga händelsen då det nu exempelvis ska ha setts till att göra Internetplatser som flickr, twitter, YouTube och blogger oanvändbara i Kina. Detsamma gäller wordpress och wordpressbloggar, som den här.
Fiiint utspel av den kinesiska regeringen.
———-
Andra bloggar om: Kina, Peking, himmelska fridens torg, studenter, demokrati, demonstration, regering, diktatur, Internet, twitter, YouTube, blogger, wordpress, censur, protester, 1989
Vi har givit Fredrick Federley 10 ultimatum att välja på i Den Mossgröna HBT-bloggen.
Man hittar Fredricks svar här.
Jag brukar ha ganska lätt för att tröttna om en fråga matas på och nära exploateras sönder i medierna genom att bara fortsätta och fortsätta utan slutstation. Men i fildelningsfrågan gör jag det inte. Det är, tvärtom, mycket intressant att hänga med i.
Pirate Bay, ipred, rättegångar, musikbranschen, jäv, marknadens seghet i att utforma bra och tillgängliga tjänster inom detta som fungerar väl osv osv… Det är verkligen en hel värld. Och det händer saker hela tiden.
Kulturlivet har väl aldrig varit mer intressant att följa rent politiskt än nu (och sedan Internetrevolutionen drog igång)?
Det som jag tycker är kul är att det alltmer tas på allvar och debatteras som aldrig förr bland våra politiker, artister och allt möjligt folk i allmänhet, oavsett vad man anser i frågan.
För visst, även om debatten funnits ett bra tag egentligen (åtminstone inom vissa områden och gruppbildningar) så har den ändå inte varit breddad på riktigt samma sätt tidigare.
Hoppas de flesta, oavsett sida, lär sig nåt vettigt av det och att det kan leda till något verkligt positivt i slutändan (även om ipredlagstiftningar och annan idioti kan få en att bara vilja kräkas).
———-
Andra bloggar om: fildelning, kultur, musikbranschen
Det skulle vara svårt att inte bemöta KD’s klavertramp som äger rum lite titt som tätt (även om man så smått börjar tröttna på upprepningarna). Vi har ett eu-val framför oss den 7:e juni. Självklart ligger det även i Kristdemokraternas intresse att hamna inom en…vad ska vi kalla det?…önskvärd ram – även när det gäller den europeiska politiken.
Inför det senaste riksdagsvalet Sverige hade, 2006, bestämde sig KD plötsligt för att delta i Pride under augusti månad genom att medverka i en partiledardebatt som ägde rum i samband med festivalen. Annars har de väl mest lyst med sin frånvaro i de här sammanhangen. Och visst, de gör väl som dom vill naturligtvis, men det ser inte särskilt bra ut att plötsligt börja visa intresse för hbt-frågor såfort ett politiskt val ligger inom räckhåll.
De senaste dagarnas dubbelmoraliska ställningstaganden inom partiet, som jag återigen tycker speglar det här rätt bra, är Emma Henrikssons (partiets familjepolitiska talesperson) artikel på Newsmill som går under huvudrubriken ”Därför stödjer vi nu homoföräldrar”. ”Nu”? Varför skulle man göra det nu helt plötsligt? Det är inte många månader sedan vår socialminister och KD-ledare, Göran Hägglund, helt klart uttryckte sig på följande sätt till en reporter på TV4 angående homoadoption och följdfrågan om homosexuella bör avrådas från att adoptera:
Jag tror ju att det är bättre att växa upp med en kvinna och en man. Avråda och avråda. Det är inte förbjudet och det händer, men jag tror att det bästa för barnen är att växa upp med en mamma och en pappa. det är eftersträvansvärt.
26:e mars 2009 och budskapet är solklart.
Men så, tillbaka till den nuvarande månaden maj, 20 dagar kvar till eu-valet, och Emma Henrikssons artikel som beklagar att Kristdemokraternas familjepolitik ”ibland uppfattats som exkluderande och kärnfamiljsfundamentalistisk” och presenterar ett förslag som, oavsett förälderns sexuella läggning, modersmål, ålder och inkomst ”pekar på vikten av ett jämställt föräldrarskap”:
Vi har tydliga ställningstaganden i såväl principprogrammet som i raden av familjepolitiska rapporter som markerar att vår familjepolitik är till för alla. Trots det har vi misslyckats med att vinna förtroende för att vår familjepolitik är den bästa, inte bara för kärnfamiljer utan för alla familjer – oavsett hur den ser ut. Idag presenterar vi därför förslag som på ett tydligare sätt stödjer de många ensamstående föräldrarna samt pekar på vikten av ett jämställt föräldraskap. Vi kommer inte ge upp vår strävan efter att skapa förutsättningar för långa stabila relationer, för vi vet att det är bra för barnen. Men vår strävan får inte bli så nitisk att den uppfattas som styrande.
Det lät ju inte riktigt så den 26:e mars. Och jag tror vi är ganska många som ser tydliga kopplingar med KD’s sätt att börja inkludera hbt-frågor såfort ett stundande val är nära. Det är inga dåliga fulpoäng man plockar. Ser partiet inte mönstret själva? Man kan inte annat än att ställa sig den frågan.
———-
Andra bloggar om: KD, kristdemokraterna, eu-valet 2009, hbt-frågor, familjepolitik, Göran Hägglund, Emma Henriksson, kärnfamilj, homoadoption, dubbelmoral, kovändning, pride
I en lärobok härhemma, ursprungligen tryckt 2001, som jag bläddrade i härom kvällen stod att den genomsnittliga användningstiden av Internet är 19 minuter per dag och person. 19 minuter. Undrar just vad den siffran ligger på idag.
Det fick mig också att tänka på de skräckrubriker som har förmåga att dyka upp nån gång ibland i pressen där man vill få oss att begripa ”hur skadligt det är med att sitta si och så många timmar framför datorn”. Budskapet blir ungefär att man i stort sett bör skämmas om man spenderar mer än ett par timmar framför skärmen, att man som människa är ett misslyckande som inte har något ”riktigt liv”…typ.
Man kan skratta gott åt den typen av inbäddade insinueranden redan i dessa dagar och det lär ju skrattas åt det i ökad utsträckning allteftersom åren går i vårt datorrevolutionerande samhälle. Det är som att de här skräckrubrikssättarna glömmer bort att ta med i beräkningen att datorn används till så mycket som är kopplat till ren vardag (och inte alls automatiskt behöver höra ihop med fritid). Arbete, studier, musikanvändning, granskning av sina och andras digitala foton, webbtv-tittande, kontaktknytanden, läsning (av böcker, tidningar, bloggar etc. etc.), radiolyssnande, shopping, betalning av räkningar, brevskrivning…ja listan kan göras oändligt lång. Dessa dagliga 19 minuter känns ju minst sagt ganska passé. Tack och lov för det.
———-
Andra bloggar om: datorer, Internet, Internetanvändning, skräckrubriker, media
Lars Adaktusson bjöd på ett sevärt program på TV8 under kvällen som jag vill tipsa om för er som inte såg. Det innehöll ett mindre reportage om Svenska Motståndsrörelsen (med ståndpunkten att demokrati ska bort och diktatur sättas in). Avhopparen, Viking Södergren, bjöds in till studion för att prata om sina tidigare upplevelser och erfarenheter av den rörelsen.
Starkt att träda fram i offentligheten som fd. nynazist, för; hade han inte fiender innan så lär han ju ha fått det nu.
Adaktusson sa att det ska finnas runt 4000 i landet som aktivt stödjer nazismen idag. Noteras kan att den siffran låg på ett hundratal under 70-talet.
-> Programmet går att titta på här.
———-
Andra bloggar om: Lars Adaktusson, TV8, agenda, nazism, nynazism, Svenska Motståndsrörelsen, Viking Södergren, vitmakt,
Mycket fokus i medierna har lagts på Annika Östberg, som spenderat 27 år av sitt 55-åriga liv i ett fängelse i Kalifornien för delaktighet i dubbelmord, och som slutligen anlände till Sverige imorse. Sverige har hon inte varit i sedan mitten av 60-talet så det lär ju bli det dubbla att ta in när hon friges här framöver: Dels att komma ut till friheten efter så lång tid och dels att lära känna sitt ursprungsland på nytt igen (där mycket har hänt på 40 år). Lägg även till att hon förmodligen inte kommer kunna leva särskilt anonymt här på bra länge vilket också, bara det, lär kräva en hel del kraft. Amerikanska medier, som Lake County News, har påpekat det där med hennes kändisskap här och menar i en artikel att Sverige ska ha gjort henne till något av en martyr.
Hur det än må vara; 27 år innanför murarna är en lång tid och jag ger mig inte ens in i att försöka greppa hur evighetslånga de åren måste vara att spendera i ett fängelse. Hon sitter på en mycket fascinerande historia (läs den i boken ”Sorgfågel”) vilken filmmakarna lätt skulle kunna göra en klatschig och gripande filmatisering av med biljetter som skulle sälja som smör på biograferna. Det råder heller ingen tvekan om hon ”sonat sitt brott” eller ej för det har hon – flera gånger om (åtminstone då man ser till det svenska rättsväsendet, vilket jag föredrar att tro på framför exempelvis det amerikanska).
Intressant är dock att se de artiklar, intervjuer och annat som börjat poppa upp nu där man gärna vill ha det till att det skulle ha varit tack vare Fredrik Reinfeldts insats, i mötet mellan honom och guvernören Arnold Schwarzenegger 2007, som utgången blev som den blev tillslut i fallet Annika Östberg.
Carl Bildt skriver bl.a. i sitt blogginlägg ”Tyst diplomati kan lyckas!”:
Fredrik tog upp fallet i ett mycket privat och ingående samtal med Arnold Schwarzenegger, och i förening med andra kontakter – bl a justitieminister Beatrice Ask – och inte minst ett mycket intensivt och diskret arbete av vår Washington-ambassadör Jonas Hafström är det nu detta som lett till framgång.
Tvivlar inte på att man från svenskt håll, på olika sätt, kämpat och försökt ligga på under åren för att få till ett utlämnande. Men det känns ju ändå bra mer verklighetstroget att det i själva verket främst handlar om ett USA i kris (inte minst på det ekonomiska planet) som börjat skära ner från alla håll och kanter än att Reinfeldts och Schwarzeneggers ”möte mellan fyra ögon” för två år sen skulle vara vändpunkten.
Maj-Britt Tillery (Östbergs mamma) svarar på frågan om varför hon tror att dottern släpptes just nu:
Kalifornien håller på att gå bankrutt. Så det är rent praktiskt, politiskt. De har ju släppt så otroligt många fångar och då tar man ju de fångar som rehabiliterat sig själva. Det är det de gör…och det är det Annika har gjort.
——-
Andra bloggar om: Annika Östberg, intern, fängelse, USA, kriminalvård, Kalifornien, rättsväsende, politik, Fredrik Reinfeldt, Arnold Schwarzenegger, Carl Bildt, Maj-Britt Tillery
Så kom den då; Dagen då Sverige klubbade igenom ett ”ja” till könsneutrala äktenskap i riksdagen. En minst sagt övervägande positivt inställd riksdag dessutom. Och även om det, i sig, inte var förvånande alls (att i princip alla är nöjda och glada förutom KD) så var det ändå en glädjande nyhet och händelse.
För det här betyder ju att vi kommit ännu ett steg i rätt riktning i och med att samma rättigheter instiftas som de annars så självklara rättigheterna heteronormen är uppbyggd av. Det har tagit alldeles för lång tid för frågan, av vad man egentligen kan tycka bör höra till den självklara typen i ett land som Sverige, att drivas igenom ordentligt. Men, bättre sent än aldrig.
En inombordssuck dök dock upp, samtidigt som jag inte kunde låta bli att roas, när jag läste ett av Alf Svenssons uttalanden (som kämpade emot in i det sista) i samband med den tillhörande debatten i eftermiddags. Det citatet får avsluta denna historiska dag.
”Det handlar om familjens roll, den lilla naturliga beståndsdelens roll, i samhällsbygget.”
Den 1:a maj träder äktenskapsrättigheterna i kraft.
——-
Andra bloggar om: hbtq, könsneutrala äktenskap, homoäktenskap, riksdag, politik, rättigheter, KD, Kristdemokraterna, Alf Svensson, Fredrick Federley, Tobias Tobé, hbt-frågor
Kanske jag alltmer skulle kunna liknas vid en paranoiapensionär eller nåt men vad händer egentligen därute? Och vilka är de mest paranoida? Jo, de som sitter och röstar igenom sjuka lagförslag ”till förmån för bekämpandet av brottsverksamhet”. Har skrivit om det så många gånger förr, precis som miljoner andra, om oron för olika myndigheters allt mer omfattande inkräktande i folks liv. Tänker naturligtvis främst på saker som FRA och IPRED-lagarna.
Och det här då? Hur vettigt känns det egentligen? Nåt internationellt handelsavtal som skulle ge tullpersonal rätt att ta sig en titt i människors datorer och mp3-spelare i jakten på bov och banditverksamhet. Tydligen råder det vissa oenigheter om hur seriöst man bör ta detta förslag, om det ens finns någon möjlighet att det kan tänkas gå igenom, men nog tycker jag man ska se allvarligt på det. Det ska man göra med all idioti som hotar att drivas igenom och begränsa friheten hos mänskligheten med storsteg.
Talesmannen i handelsfrågor, Peter Power, säger såhär till SvD:
”Tullmyndigheten har inte tid att leta efter några piratkopierade låtar på en mp3-spelare, laptop eller mobiltelefon och dessutom finns det ingen rättslig grund för något sådant.”
Skulle det vara en lugnande ursäkt – att det är storskurkarna man främst vill åt när det gäller piratkopiering? Det är klart att de inte skulle ha tid till att använda sig av det som en 100-procentigt omfattande sysselsättning vareviga dag för alla som kommer i deras väg, men det är ju inte det frågan handlar om. Att möjligheten finns, att det går, att de kan om de skulle vilja – om det blev verklighet – det är ju det som är det otrevliga i kombination med att hamna i orätta händer.
Det är priset vi får betala för att tekniken går så fort framåt att vi inte begriper bättre. Det man inte vet tillräckligt mycket om ska tydligen bekämpas till varje pris istället för att man ägnar lite tid åt att sätta sig in i vad det egentligen handlar om. Jag kan förstå att tanken kanske är god hos somliga men frågan är om vi verkligen vill ha det här alltmer utvidgade kontrollsamhället? Är det värt det?
——-
Andra bloggar om: FRA, IPRED, kontrollsamhälle, lagar, förslag, politik, eu, tull, piratkopiering, ACTA
Såfort frågan kommer upp om vi i Sverige bör slopa CSN, och istället inrikta oss på att studerande ska få sina studiemedel via ansökan om banklån, skär det sig ordentligt i mig. Det är ett förslag av den allra sämsta sorten. Jag har försökt men finner ärligt talat inget positivt med det i jämförelse med alla nackdelar och missförhållanden det i så fall skulle komma att innebära.
Rätten till att studera skulle bli en klassfråga. Folk med betalningsanmärkningar skulle med all sannolikhet nekas lån från banken. Resten kan vi ju räkna ut själva.
Noteras kan också att man inte ens behöver ha gjort något fel själv för att få en dålig ekonomisk start i livet i form av en betalningsanmärkning. Det kan handla om att man har skulder från tiden innan man blev myndig och någon av (eller bägge) föräldrarna försatte en i den situationen genom att skriva över egna saker på sitt barn.
Exempel: Vi har en omyndig individ och en förälder till den här individen. Och vi har en bil.
Föräldern skriver över bilen på sitt omyndiga barn i tron om att kunna hålla undan fordonet från Kronofogden när föräldern t.ex. struntar i att betala p-böter och andra avgifter. Betalningsanmärkningen hamnar i den omyndiges namn som egentligen inte har något med den här bilen eller de obetalda avgifterna att göra alls.
Barnombudsmannen skriver i en debattartikel:
Den som får en betalningsanmärkning kan senare i livet få problem med att få hyreskontrakt, telefonabonnemang, lån på banken och vissa arbeten. Många, både barn och vuxna, är inte medvetna om vad en betalningsanmärkning kan innebära. Barn som har en betalningsanmärkning får en sämre start i vuxenlivet än andra. Många gånger är det barnens föräldrar som har försatt barnet i den situationen.
Ett annat problem skulle också kunna vara att alla kanske inte vet till fullo vilket exakt mål de har med sina studier för närvarande. Man kanske ännu inte kommit på precis vad man kommer att göra med sin kunskap ur ett längre framtidsperspektiv, även om det är kurser man är intresserad av och vill gå och förmodligen ändå någonstans vet att ”det här är något jag kommer ha nytta av i kommande arbetsliv även om jag inte vet på vilket sätt just nu”. Det kan bli problem med att förklara det på ett…fint och byråkratiskt sätt för en banktjänsteman, på ett obligatoriskt möte, som sedan ska fatta beslut om man bör få det här lånet eller inte. Alla kanske inte heller har välsignats med övertygandets och talets gåva medan andra visar sig vara jätteduktiga på att charma bankmän. Det är ett orättvist system, helt enkelt, som vi inte ska ha.
Att bankerna själva ställer sig positiva till det här är inte konstigt. De vill ju ha kunder som alla andra.
Finns det, avslutningsvis, någon som tror att man som student skulle tjäna på ett studielån via bankernas låneräntor jämfört med CSN’s? Let me know.
Play Rapport (webb-tv): ”Studielån från bank utreds”
——-
Andra bloggar om: studielån, banklån, CSN, student, betalningsanmärkning, kronofogden, skulder, ränta
Företeelsen Quick är ju, minst sagt, en intressant historia. Eller kanske snarare svansen av Quick-utredare, psykologer och åklagare som figurerat kring honom genom åren. De uppenbara och solklara misstag som begåtts ger ändå lite indikationer om hur människan kan fungera då man vill stressa ifatt sanningen så att man sedan kan sova gott om nätterna, oavsett om det fick bli en egenproducerad och framtvingad ”sanning” som inte stämmer eller ej. För; ligger de där svåra och obehagliga frågorna, man så gärna vill ha svar på, för långt bortom räckhåll vispar man ihop en egen. Gärna tillsammans med likasinnade som också vill ha problemet ur världen så fort som möjligt.
Och nog för att Quick kan vara en spännande figur, men det är långt ifrån han man som tittare väljer att främst studera när man ser på de videoupptagningar från vallningar och liknande som gjorts. Det är de som förhör honom till förmån för att nå den slutstation de redan lagt upp vägen till – i sitt eget huvud. De som matar honom med stesolid och xanor, som om det vore godis, och ställer de förledande frågorna, stänger av videoupptagningar när det blir för obekvämt eftersom det Quick påstått långt ifrån alltid stämt överens med den fakta som funnits och som man ändå varit tvungen att hålla sig till. -Trots att det säkert hade underlättat att sudda ut ett underben här och en annan kroppsdel där för att få den egenproducerade sagan att gå ihop ännu bättre som polis och åklagare.
Under den första timmen av två som tv-tittarna fick följa ikväll, i en dokumentär på SVT, tar det inte långt tid att inse att mordutredningarna i samband med honom brister till höger, vänster och resten av håll och kanter. Finns det överhuvudtaget något direkt bevis som talar för att han ska ha haft ihjäl någon alls? Nej, det tycks ju verkligen inte göra det. Ändå sitter han för åtta mord som han dömts för av vårt rättsväsende tack vare att han försetts med information som sedan kunnat användas i ”bevisningen” mot honom. Den instans som man väl antar i grunden är tänkt att hålla sig till så verklighetstroget utredningsmaterial som möjligt, istället för fabler, då det gäller straffpåföljder (med sådana stora befogenheter som att kunna gå in och beröva någon sin frihet under mycket lång tid) har totalkrackelerat här. Inser inte Åklagare Van Der Kwast själv det uppenbara (ens innerst inne i sin ensamhet) så måste han gått in i en totalförnekelse som läkarna på Säter säkert har ett namn för.
När man ser sånt här kan man inte låta bli att förundras över hur många det skulle kunna vara som sitter oskyldigt dömda därute egentligen, på våra fängelser och psykiatriska avdelningar. Man hoppas ju verkligen att fallet Thomas Quick hör till de stora undantagen.
Säga vad man vill om denne man men det finns ingenting, som allmänheten känner till åtminstone, som kan binda honom vid de mord han är dömd för. Jag hoppas att han får ett kraftigt skadestånd.
-> Webb-tv: Dokumentären i ”Dokument Inifrån”.
-> P3 Dokumentär: Ladda ner radioprogrammet ”Thomas Quick”.
-> Och så har GW Persson bra grejer att säga om detta här.
——-
Andra bloggar om: Thomas Quick, dokumentär, svt, dokument inifrån, polis, rättsväsende, rättsskandal, myndigheter, Leif GW Persson, mord, oskyldigt dömd
Tar det verkligen aldrig slut på maktkontrollsförslag?
Den nuvarande regeringen och året 2008 måste slå rekord i beslutsfattanden och lagstiftningar som strider mot det mesta man tycker borde vara grunden till människans välbefinnande.
FRA och IPRED-beslut har, minst sagt, haft en förmåga att pressa ner den betydligt mer godtrogna inställning man på något sätt hade till landet tidigare. På bara något år har vi kunnat se hur de, som säger sig representera folkets talan, å ena dagen stått och snyftat i talarstolen för att i nästa ställa sig bakom ett beslut som kommer att bli den taggigaste inkörsporten till en alltmer mardrömslik verklighet – utan överdrift.
Man säger sig verka för de hederliga medborgarnas överlevnad och kämpa mot busarnas övertag därute. Detta gör man bl.a. genom att vilja se till att varenda litet spår som vi hederliga medborgare lämnar efter oss ska samlas in och sparas. I form av att allt fler kameror smälls upp i var och vartannat hörn som följer våra steg. I form av pratet om att ett heltäckande och landsomfattande dna-register vore finfint. I form av ip-nummer som privatpoliser ska få rätt att samla in. I form av att alla sms, mejl och telefonsamtal som görs förvaras. Och så vidare.
Ringer några varningsklockor? Någon? En av de klockor som ringer högst i mitt huvud är all den skada som kan inträffa då dehär bestämmelserna missbrukas. För missbrukas kommer det göra, utan tvivel.
Det blir så paranoidt. Att utgå från att var och varannan svensk sysslar med en massa hyss. Vilja ha det till att miljoner svenskar skulle vara brottslingar då det i själva verket handlar om att man helt enkelt inte velat engagera sig tillräckligt mycket i att följa med i utvecklingen ordentligt som skivbolagspamp eller vilket skrivbord man nu sitter bakom. Konsekvenserna blir att majoriteten tvingas hitta lösningar på hur man ska gå till väga för att kunna fortsätta känna sig någorlunda anonym och fri (vilket egentligen borde vara den självklaraste rättighet i världen). Det är inte rimligt någonstans att folk ska jagas och behöva känna sig förföljda. Och än mindre rimligt blir det om man tänker på allt vad det kan komma att leda till, på lite längre sikt, när vi väl börjat vänja oss vid det.
Man påstår sig inte vilja ”kriminalisera en hel ungdomsgeneration” utan jaga dem som ligger i toppen, så att säga, och livnär sig på att syssla med spridning av film och musik. Och det låter ju fint… men är man justitieminister så borde man väl ändå ha koll på att det inte finns något som helst gott i att samla in ip-adresser, låta folk agera privatspan och köra igång med totalt befängda utpressningsmetoder á la nuvarande dansk modell. ”Storskurkarna” kommer man inte åt, det finns alltid sätt att skydda sitt ip-nummer för dem som redan har vanan inne eller känner att det börjar bli dags att lära sig. Frågan är inte vad man tycker eller inte tycker om problemet. Jag har inget klart svar på hur man når den perfekta lösningen som gynnar alla parter men är övertygad om att en lag som IPRED är ett stort steg närmare stupkanten för alla i slutändan. Alla.
Något av det fulaste av allt är de som menar att vi måste trappa upp övervakningen ordentligt i takt med att våran värld blir mer och mer digitaliserad, då vi använder oss av redskap som datorer mer:
”Under utredningen av den så kallade Nackabomben, ett sprängattentat som var riktat mot två journalister som granskat högerextrema grupper, knöts gärningsmän till brottsplatsen tack vare historiska trafikuppgifter som var äldre än 18 månader, enligt Säkerhetspolisen.”
Jo, men till vilket pris? Frågan är vad och vilka som kommer stå för det största hotet mot vår demokrati framöver. – Ett par idioter som fastnat i högerextremistiskt tänkande och vill tysta ett par journalister eller all den skit till lagar och bestämmelser alliansen drivit igenom under sin tid vid makten som vill tysta och ha järnkoll över ett helt folk? I min värld råder ingen tvekan om vad som utgör det största hotet. Det värsta är att ännu fler absurda idéer, som inkräktar på människors rätt till frihet, kommer att kläckas till förmån för denna dynga när man väl fått in en fot (1:a januari 2009 är ju startskottet).
Så länge maktbefogenhetstyper inom politik, polisväsende osv. bl.a. går omkring med en attityd av att Internet och resten av vår moderna värld främst är en samlingspunkt för dem som sysslar med pedofil verksamhet (av den olagliga sorten), terrorism, eller annat fult bakom sina ip-adresser, har vi bara att förvänta oss fler åtstramningar som kommer få oss att tappa sugen totalt. Frågan är om man inte redan gjort det…tappat sugen.
——
Andra bloggar om: FRA, IPRED, övervakningssamhälle, kontroll, makt, kameror, storebror, politik, polis, brott, lagar, Internet, pedofili, terrorism, ip-nummer, dna-register, sms, mejl, telefoni, säpo
I samband med YouTubes Sverigelansering är Mona Sahlin en av de såkallade kända ansiktena utåt som välkomnar nättittarna till just hennes och Socialdemokraternas YouTube-kanal och även passar på att förklara det goda med Internets egenskaper:
”Om man vill ha en folkrörelse, så måste man finnas där folk rör sig, och det är på nätet. Och på nätet kan man inte bara göra sin röst hörd, utan såna som jag kan också höra andras röster.”
Att även våra svenska politiker alltmer börjar hitta in på ställen som YouTube har naturligtvis med att göra att de inte står opåverkade från att se vilket genomslag YouTube har, och har haft, när det exempelvis gäller det amerikanska valet som är över om några veckor. Och det är ju positivt, såklart, och hon har alldeles rätt i att det är datorn vi sitter framför numera istället för tv’n. Tänk om någon givit Ines ”Internet är en fluga som kanske blåser förbi” Uusmann (och alla vi andra också för den delen) en framtidstitt från 1996 till nuet. Så förvånat det skulle ha blivit…
———
Andra bloggar om: YouTube, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Internet, Ines Uusmann, ”Internet är en fluga som kanske blåser förbi”, webb-tv
KD är ju, som bekant, emot en lag där äktenskap ska vara könsneutrala. KD vill försöka få resten av alliansblocket (Moderaterna, Folkpartiet och Centern) att komma fram till något annat än ett riktigt beslut, något slags lightversion till kompromiss, som kan få fungera lite grann men inte fullt ut för de det berör. Och tiden börjar bli knapp. I december är det tänkt att regeringen ska lägga fram en proposition, där man är överens. Men man är ju inte överens, eftersom KD fortfarande hellre väljer att förblindas av sina egna fördomar istället för att verka för det som naturligtvis bör vara det allra viktigaste: Lika rättigheter oavsett sexuell läggning.
Göran Hägglund menar att det fortfarande går att kompromissa i denhär frågan:
Jag tror att det är dumt att…kasta yxor i sjön. Det bästa är naturligtvis att vi anstränger oss, att vi sitter ner och samtalar…då kan det finnas vägar ut. Bestämmer man sig för att det inte finns utrymme då kommer man aldrig att lösa problemet.
Könsneutrala äktenskap behöver knappast ses som ett problem. Tack och lov är ju KD, som parti, ensamma i Riksdagen om att göra det.
Det är väldigt svårt att tänka sig att förslaget inte skulle komma att röstas igenom, eftersom sex av sju partier är positivt inställda. Men det man nu vill från Moderaterna, Folkpartiet och Centerns håll, är att lyckas övertyga KD att åtminstone acceptera förslaget, även om de inte är samtyckliga, så att det slipper bli så att oppositionen (läs, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet) får ta åt sig äran när förslaget går igenom. För det är ju inte en fråga om ”om” längre, utan just ”när”.
On the radio: Ekot rapporterar
———-
Andra bloggar om: könsneutrala äktenskap, regering, riksdag, proposition, KD, Göran Hägglund, politik, alliansen, hbtq, rättigheter
Det är med förfäran, men samtidigt inte särskilt förvånande känsla, man följer den fortsatta FRA-utvecklingen som tycks ha mynnat ut i nån sörja som bara blir geggigare och geggigare, från organisationen ifrågas håll. Och när det gäller det kritiskt tänkande svenska folket, med individer som kämpar för att vi ska slippa känna att vi lever i ett totalövervakat samhälle, kan man ju bara säga: Bravo och Keep up the good work.
Dagens ”happening” som lagts upp i varenda nättidning och inte kan ha undgått många: Bloggare Henrik Alexandersson har fått fram uppgifter, om att FRA kan ha spanat i kabel på privata svenskar redan 1996, vilka han publicerade för några dagar sen, med tillhörande hemlighetsstämplat dokument mellan FRA och SÄPO, i bloggen. Om det här skulle visa sig stämma så är det sjukligt värre och hamnar naturligtvis bland det tusentalet andra goda skälen till varför man bör jämna FRA’s spaningsmetoder med marken, innan lagen ens trätt i kraft enligt bestämmelse.
Alexandersson anmäls nu således av FRA för yttrandefrihetsbrott, eftersom han offentliggjort hemlighetsstämplat material. Något som, enligt FRA’s generaldirektör Ingvar Åkesson, ”inte är tillåtet”.
Jag hade gärna hållit med direktören om det inte vore för att han går under en sådan dubbelmoral: För ”har man bara rent mjöl i påsen så finns där väl inget att dölja” – vare sig man heter FRA eller Privatperson? Var det inte så? Det är åtminstone ett av de knakiga huvudargument man använder sig av om man är positivt inställd till lagen. Är man med i leken får man leken tåla finns det ett ordspråk som heter.
Och i det här fallet handlar det inte, i första hand, om sabotage av Rikets säkerhet genom att man publicerat saker som detta. Det handlar väl snarare om att kritikerna värnar om medborgarnas säkerhet och att FRA inte känns ett dugg pålitliga från något som helst håll, ur någon som helst ände. En opålitlig statlig myndighet, med en lag i sina händer som dessutom är som gjord för att missbrukas, då ska saker upp på den offentliga tapeten.
Man undrar ju mer och mer: Har det aldrig slagit Åkesson, FRA, Statsministern och andra politiker (som menar på att ”vi alla tjänar på om den här debatten läggs ner”) varför kritiken är så massiv och hård? Tror man bara att det tagit hus i helvete från, vilket man får anta, majoriteten av svenskar för nöjes skull? I brist på annat?
De är så bortgjorda…
———-
Andra bloggar om: Henrik Alexandersson, Ingvar Åkesson, FRA, SÄPO, anmälan, yttrandefrihetsbrott
En miljon människor finns, i USA, med på listan över potentiella terrorister. En miljon. Är det klokt det? Att vara en av det ohyggligt stora antalet som hamnat där innebär t.ex. problem när man ska resa.
Jag förstår att man inte vill ha en ny World Trade Center-tragedi, men att bli så ohyggligt misstänksam mot så många (en miljon är en absurd och hutlös siffra) raserar så mycket mer än vad det bygger upp. Inte minst skadar det friheten och integriteten.
———
Andra bloggar om: USA, terrorism, paranoia, resande, frihet, kontrollsamhälle
Nu spår forskningsingenjörer i IT-krigsföring, som David Lindahl, att skäl föreligger till att folk bör passa sig för att använda ord som bomb, Afghanistan och IT-krig i sina mejl till varandra i samband med FRA’s lagintåg i landet.
Tiden då vi levde i ett land där man kunde uttrycka sig hur man ville utan att känna sig bevakad är förbi. Ett minne blott.
Jag har fortfarande inte förstått helt och fullt att friheten och demokratin, på en yta där jag och nio miljoner andra svenskar har sina rötter, på allvar börjat sina riktigt ordentligt. Det är som en ond dröm eller ett dåligt skämt. Man har väl varit naiv och trott bättre om det här landet än så.
Det kan aldrig, aldrig, aldrig vara bra för en nation med lagar som inte fyller nån större funktion annat än att ge folk magsår och känslan av att vara tagna på sina privatliv under dessa totalt orimliga former. -Folk som har påsar överfulla med rent mjöl men som inte längre får använda vilka ord de vill eftersom man riskerar att falla in i kategorin ”misstänkt” av staten då och hamna i register och gud vet vad. De flesta kommer sannolikt aldrig att hamna på nån misstänktlista (såvida man inte planerar att skurkrubricera halva riket) men bara vetskapen att det kan hända, en själv eller andra runtomkring, gör människor illa till mods och stressar på psykiskt.
Man behöver inte vara ett talangsnille för att förutse vilka katastrofala följder FRA’s utökade befogenheter skulle få om den hamnade i orätta händer: Lagen är som gjord för att missbrukas (och anställda där har ju redan hunnit göra feltramp som att läcka information). Dessutom ligger det inte långt bort att kunna samla in information om folk till andra ändamål om man skulle bestämma sig för det. Även om politiker, idag, förmodligen skulle totalförneka att en övervakning, som med tiden bara kommer trappas upp, överhuvudtaget skulle komma att inträffa så kommer det hända förr eller senare när foten väl har satts in såsom den olyckligtvis gjort nu.
Har regeringen hört talas om mänskliga rättigheter? Sverige, ”Framåtsträvarna”, som annars brukar kunna föregå med gott exempel och vara så djäääkla duktiga på att propsa för den typen av välklingande saker därute i resten av världen.
När inga tillräckligt allvarliga hot kommer utifrån har vi tydligen blivit tvungna att själva skapa oss oro inifrån. Och i mina ögon slår det ut allt annat och är det absolut värsta som kan hända.
Vi har en statsminister som tror att majoriteten av befolkningen är enfaldiga dårar som skulle gå på att alltihop är ett missförstånd och att, citat, ”Alla tjänar på om debatten lägger sig”. Lägger sig? Tacka Gudarna för att den inte gjort det.
Vi har en Utrikesminister som menar att vi, tack vare FRA och hårdare kontroll, skyddar vår frihet
[Läs hans två senaste blogginlägg "Fri med FRA" och "Fri med FRA 2"].
Är det konstigt att så många blir förbannade och vill vara ifred och skydda sig mot dravel som allt det här för med sig!? Men det står väl inte på förrän rätten att reagera sunt och mänskligt också rycks bort och blir olaglig. Ingenting förvånar längre.
———-
Andra bloggar om: FRA, FRA-lagen, bomb, Afghanistan, terrorism, Internet, mejl, mänskliga rättigheter, demokrati, regering, staten, mardröm, privatliv, hot inifrån, hot utifrån, politik, debatt, Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, yttrandefrihet, frihetsberövande, kontrollsamhälle, bevakning, David Lindahl, krigsföring
Säga vad man vill om Guillou men idag har han bidragit med en kolumn väl värd att läsa.
Vår riksdag är ett större hot än Bin Ladin
Vårt förnämsta försvar mot terrorism heter annars demokrati. Usama bin Ladin och liknande typer kan skada oss, tillfoga oss vissa materiella förluster och i värsta fall förluster i människoliv (om än bara bråkdelar av vad trafiken åstadkommer). Men dessa förbrytare kan aldrig någonsin hota vårt demokratiska system, vårt starkaste fredsinstrument. Det är det bara vi själva som kan göra.
Usama bin Ladin kan inte splittra vår befolkning och bygga fiendemurar mellan oss och dem. Men det kan vår egen riksdag och de har nu tagit ännu några stora steg på den vägen. Demokratin kan helt enkelt inte räddas genom att avskaffas.
Att det ska vara så svårt att förstå.
Läs hela här.
MUF’s ordförande, Niklas Wykman, har dragit uppmärksamheten till sig, bl.a. i ett par nättidningar, just nu. Anledningen är att han hotar lämna Moderaterna om inte partiet ändrar ståndpunkt när det gäller FRA-frågan.
I bloggen står:
Om moderaterna inte ändrar sin position i FRA-lagstiftningen saknar de mitt stöd. Jag kan inte vara medlem i ett parti som företräder idén att avlyssna alla svenskars mejl och telefonsamtal. Jag har funderat på det sedan omröstningen och kan inte komma till någon annan slutsats.
Federley tycks förresten ha gått från Riksdagsskådis till musiksierska och spår att nån ”Bag in da box”-låt kommer bli årets sommarplåga. Jag tror nog mer på ”Sången om Storebror FRA” (gunga med och lyssna nedan).
———-
Andra bloggar om: Jan Guillou, kolumn, Usama Bin Ladin, terrorism, demokrati, FRA, FRA-lagen, politik, MUF, Niklas Wykman, Moderaterna, Fredrick Federley, sommarplåga, Sången om storebror FRA, uppror
…vilar det en förbannelse över riksdagshuset…?
Jag var en av alla dom som följde den långa FRA-debatten i Riksdagen, via SVT24, i förrgår. Så många ledamöter hade saker att yttra sig om när det gällde denhär viktiga frågan som berör oss alla; inte minst gällande vilken riktning vi vill att det här landet ska ta egentligen. Stundtals blev det väldigt känslosamt för flera av dessa. Och Federley var nära till gråten…
Intressant är att tänka på v i l k a eller v a d denhär lagen (man har stora svårigheter att finna ord för) i huvudsak kommer käftsmälla mot. För inte kommer det slå mot potentiella ”terrorister”, som man lite mer verklighetsbaserat istället kan kalla terroristspöken, eller annat som nu skulle hota rikets säkerhet. Det vet nog de allra flesta och det krävs inte alls mycket för att förstå att det finns flera sätt man kan använda sig av för att slippa hamna i FRA’s fiskenät. Det räcker bara med att slå upp ett par av våra större dagstidningar som bjuder på rubriker av typen ”Så går du runt den nya lagen” och bara det säger väl allt om hur illa ställt det är med denhär bestämmelsen.
För, de som lagen ursprungligen påstås vara menade att rikta sig mot kommer inte drabbas ett dugg. Vad som däremot ställs till lidande är att var och varannan människa kommer känna sig berövad sin frihet. Detta är av den absolut värsta sorten och slår ut faror som ”terrorism” med hästlängder. Det är den uslaste av lagar, jag överhuvudtaget kan komma på, som klubbats igenom i modern tid i Sverige.
- En annan fråga man ställer sig är om de, på allvar, vågat rösta på det här sättet om nästa val skulle ha stundats till hösten?
Aldrig kommer jag glömma datumet 18:e juni 2008. Datumet då en motbjudande och fullständigt avskyvärd gräns, mellan ett ”då” och ett ”nu”, så tydligt markerades. Ett ord som ”frihet” byttes ut mot ett bra mycket mörkare ord som ”övergrepp.” En hårt dragen gränslinje som inte liknar annat än en groteskt stor, fet och slemmig blodigel som drar sig fram och tillbaka och får en att vilja spy.
…vilar det en förbannelse över riksdagshuset…?
Riksdagsledamotsyrket tycks stiga folk direkt åt huvudet. En sån här lag, som saknar motstycke, hade aldrig gått igenom om det inte vore för hur huvudlösa folk tycks bli efter en tid när de tillslut verkar ha glömt bort varför de över huvudtaget valdes in från första början.
Man ställer sig alltså positiv till någonting så rubbat som en organisation, som sysslat med brottslig verksamhet under decennier, och som inte kommer vara annat än det största hotet mot vår demokrati.
Man har mage att kalla det ”bekämpning av terrorism” och använder sig själv av intrångsmetoder som är bra mycket värre.
…vilar det en förbannelse över riksdagshuset…?
- Ja, det tycks ju vara så… Riksdagshuset: En plats som får mig att tänka på den ö som barnen, i filmen ”Pinocchio, hamnar på där de blir sinnesgalna och där åsneöron och åsnesvansar börjar växa ut efter en tid.
Camilla Lindberg och Birgitta Ohlsson från Folkpartiet, de enda på allianssidan att inte rösta ja till förslaget, har fått över hundra blombud idag skriver tidningarna. Det om något, samt den oerhörda ilska lite varstans som är omöjlig att missa just nu bland folk, talar väl för hur det egentligen borde ha sett ut. För det finns typ ingen som vill ha denhär lagen förutom maktgalna riksdagspampar.
Det man ändå kan glädjas åt är att vi nu, med mycket stor sannolikhet, slipper se en borgerlig regering efter valet 2010. De har gjort bort sig något så förskräckligt – även mot dom egna.
———-
Andra bloggar om: FRA, FRA-lagen, riksdagen, politik, Camilla Lindberg, Fredrick Federley, Birgitta Ohlsson, maktspel, demokrati, frihet, övergrepp, terrorism, kontrollsamhälle, Storebrorssamhälle, Bodströmsamhälle, övervakning, Pinocchio, hot
